Mardrömmen

Det var val igår. Det där fina, demokratiska som vi får vara med om och tar för givet. Valdeltagandet var högt, men fortfarande finns det 18% där ute i Sverige som inte röstade. Om de hade gjort det kanske vi hade sluppit vakna till denna mardröm idag. Men man ska inte peka finger, och ska man det så är det väl snarare så att man ska peka på de som röstade på Sverigedemokraterna. Visst var det ganska väntat, men samtidigt hoppades jag in i det sista att det skulle visa sig att Sverige hade mer vett än att välja in ett rasistiskt parti i riksdagen. Jag är chockad och bestört, och gråter bara av tanken. Tanken som är verklighet nu.
Jag skäms när jag läser utländska tidningar idag. Jag skäms över att Jimmie Åkessons nuna pryder Europas morgontidningar idag. Det är tragiskt. Tragiskt att nästan 6% av Sveriges befolkning röstar på ett rasistiskt parti. Vart är vi på väg? Det är tragiskt när man idag träffar utländska elever och börjar fundera på vad de egentligen känner idag. Jag skäms över att vara svensk idag.

Jag tror att det är dags att bli politiskt aktiv och se till så att de där jävlarna inte får mer än fyra år. Fyra år som är fyra år för mycket. Skandal.

Samtidigt ska man väl inte glömma att största delen av svenska folket INTE röstade på SD. Man kan ju trösta sig med det, men det är ändå svårt en dag som denna.

Läs och skäms:
The Guardian
BBC
El Mundo
Corriere della sera
CNN

Ja, det var bara några. Det finns massor. Men det är ju för deprimerande att läsa allt.