Idag fick jag äntligen träffa mina fina syskonbarn igen. Axel har jag ju knappt sett vaken sedan han föddes så det var kul att se honom i action (herregud så stor han blivit!), och Moa var som vanligt superglad att jag kommit hem (ja, jag är världens bästa moster förstår ni!) och berättade om allt möjligt och skrattade och höll igång. När hon sa: "Ida, kom, vi sätter oss här och kramas lite" värmde det ju ganska fint i mosterhjärtat! Sedan tyckte hon även att jag skulle komma och hälsa på någon dag: "Imorgon eller på söndag. Kanske imorgon? Du kan fråga mormor om du får."
Imorgon ska jag för övrigt göra ett tappert försök att stiga upp i tid. Orkar inte sova bort halva dagarna längre, det känns så onödigt. Bäst att sova nu då. Ciao!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar