Alltså. Dessa känslostormar är fan ingen lek.
Från att vara skitglad till att gråta för minsta lilla sak, till att få ångest över både det ena och det andra, till att skratta högt för mig själv till att börja gråta igen.
Jisses.
Alldeles nyss slog det mig att jag inte bara ska flytta till en ny stad. Jag ska börja jobba också. Som lärare. LÄRARE, alltså. Bara en sån sak: säker anledning till att känslostorma. Det har säkert slagit mig flera gånger tidigare, och kommer säkert slå mig tusen gånger till. Men ändå.
Jisses.
Nu blir det sängen (nej, madrassen, glömmer alltid att jag inte har nån säng) och se lite Pokerstars, att titta på poker får mig att tänka på poker istället för annat. True story.
Jaa, dessa känslostormar... jag är också inne i en sådan tid, men då av amning&hormoner, men det går över. Du är ju van med att flyga med egna vingar och det är ju inte första gången du drar mot nya äventyr. Du är SÅ duktig! Kramar Stina
SvaraRaderaTack för det! :) Jag är ju en väldigt blödig person, så det hör nog bara till att jag ska gråta och känslostorma lite, annars hade nåt varit galet ;)
SvaraRadera