Nu tänker jag utnyttja bloggens terapeutiska effekt och skriva av mig på riktigt.
Som ni vet har jag varit sjuk den senaste veckan. Att vara sjuk gör en ynklig. Jag är van att ta hand om mig själv, vilket inte gick alls i veckan. Jag har aldrig känt mig så ensam och hjälplös och patetisk. Nu har jag börjat må lite bättre, och när huvudet fungerar sisådär igen har jag börjat tänka (tänka! Hemska sak!). Föremålet för mina tankar har varit framtiden.
Jag vet inte om det var sjukveckan som framkallade dessa tankar, eller om de legat där ett tag. Visserligen hade jag samma tankar för någon vecka sedan, så helt nya kan de ju inte vara.
Så här tänker jag.
2005 lämnade jag tryggheten och åkte till Spanien. Helt klart en fullträff, sällan har jag haft så kul.
2006 lämnade jag Luleå igen, denna gång för Umeå och skola. Inte direkt den första i världen som gjort det, så det är inte så märkvärdigt.
2011 lämnade jag Umeå för Göteborg. "Modigt", sa folk, jag förstod inte varför.
Vart ska jag då komma med allt det här? Hur ska jag summera mina framtidstankar på några rader i en blogg?
Så här tänker jag.
Jag gillar Göteborg. Göteborg är en trevlig stad och här finns det massor att göra och massor av trevliga människor.
Men!
Jag vet inte vad det finns att göra, för jag har aldrig tid att göra något. Jag vet inte var alla trevliga människor finns för jag har aldrig tid att gå ut och hitta några sådana.
Jag saknar ett nätverk i Göteborg. Det är alldeles för långt hemifrån. Och jag gillar inte tanken på att livet på något vis ska gå ut på att jobba.
Jag har långt ifrån bestämt mig, och får jag ett erbjudande om att stanna här vet jag inte hur jag gör, men just idag känns det inte helt otänkbart att återvända hemåt. Göteborg må vara en av landets bästa städer, men en stad är ingenting om man inte har ett bra nätverk där.
Jag vet inte riktigt vad jag vill nu.
Har ni kloka tips och råd så tar jag dem gärna, för jag är snurrig just nu.
Jag vet bara att jag måste ta mig en ordentlig funderare över framtiden.
Och helvete, nog är det så att jag fyller år imorgon dessutom. Lär ju inte dämpa framtidsångesten direkt.
Jag har ett tips... eller fler, om de är bra får du själv bedöma. Ge en stad minst två år. Första året går ut på att överhuvudtaget lära känna staden, hitta, fatta vad som pågär på jobbet o. dyl.
SvaraRaderaAndra året går åt till att försöka känna sig "hemma", träffa folk, skaffa sig ett nytt nätverk. Det kan du göra var som helst i världen, det är bara upp till oss själva egentligen skulle jag säga.
Vi har snart varit ett år i Helsingborg, jag älskar staden, otroligt vacker o mkt att göra. Vi har inte heller så mkt tid över för "nätverkande" p.g.a. jobbet dessvärre och visst kan det kännas ensamt emellanåt.
Jag är trött på läraryrket efter så här kort tid. Inget oväntat iof för det har jag funderat på även under utbildningen. Men det som känns tråkigt många gånger är att man lägger ner sin själ, otroligt mkt tid o energi på yrket och det blir bara sämre o sämre upplever jag det som dels jmf med när man själv gick skola, o dels det jag hör av mina kollegor som jobbat länge.
Otroligt mycket bunden arbetstid, mängder av möten, pappersarbete o.s.v ja du vet säkert. Det finns ingen tid för undervisning, planering o uppfölning utan vi ska vara som lektionsmaskiner o samtidigt sköta ett kontorarbete fulltid på sidan om.
Fundera på om det är just lärare du vill vara, för en del är det ett "kall" o för andra ngt som kanske inte alls var det man utbildade sig till från början.
Hur som helst, ge Göteborg en chans är mitt tips. Viktigast av allt...följ ditt hjärta! //A-S
av rent egoistiska skäl tycker ju jag att du ska flytta hem till luleå. på nåt sätt känns det som att det är något du själv oxå önskar. men vi vet ju hur det ser ut med jobb just här i och för sig...fundera ordentligt, kanske du ska ge det en chans om du ska tänka rent yrkes-och erfarenhetsmässigt. kanske du ska vara kvar för att att undvika eventuella framtida ftunderingar som tex "tänk om jag gett det en chans till...". i och för sig har du provat och fått en massa erfarenhet redan nu, så jag har all förståelse om du flyttar hit, springvickar och njuter av ditt sociala nätverk....
SvaraRadera